Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Anna Karenina säger i barnsängsfeberns yrsel till
sin man:
8— Jag är alltjämt densamma, men det finns en
annan inom mig, jag är rädd för henne — hon
förälskade sig i den där (Vronski), och jag ville hata dig
men kunde inte glömma mitt förra jag. Hon är inte
jag. Nu är jag den verkliga, helt jag själf».
»Anna Karenina» är det mest konstnärligt
fulländade af;Tolstojs^verk. I Krig och Fred sträfvade han
kanske högre men nådde ej målet, och vi ha sett, att
en af hufvudpersonerna, Napoleon, alls icke är lyckad.
I »Anna .Karenina» är^allt eller nästan allt lyckadt, här
och endast här har Tolstojs konstnärliga snille nått sin
höjdpunkt, sin suveränitet, full öfverensstämmelse
mellan konception och utförande. Om han någon gång
varit starkare, har han i hvarje fall aldrig varit mera
fulländad.
Det var också med anledning af »Anna Karenina»,
som Dostojevski förutsade Tolstojs universella
betydelse: »Om vi ha litterära verk af en sådan kraft i
konception och utförande, hvarför vägrar då Europa
att tillerkänna oss vårt eget ord? — Det är en fråga
som framställer sig af sig själf». »I detta verk», säger
Dostojevski, »är världens största mysterium, det ondas
mysterium, uttryckt med ett djup och en kraft som äro
förfärande, . med en realism i det konstnärliga utförandet,
som vi hittills sakna exempel på»; här framhäfves, att
»människoandens lagar ännu äro så okända... så hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
