Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
vermått af lif, förlänar hennes medvetande en annan,
också polärt motsatt klarsyn och hon påstår, att hon
älskar Vronski och hatar mannen — så är detta också
lögn eller ena hälften af sanningen. Den fulla, hela
sanningen är, att hon älskar både älskaren och
mannen, älskar bägge på en gång, att hennes båda
jag — Anna, som älskar Vronski, och Anna, som
älskar mannen — äro lika sanna, lika verkliga.
Detta är omöjligt, onaturligt, det är fasansfullare
än döden — hon dör ju också blott för att slippa se
den fulla sanningen, som småningom uppenbarar sig
för henne och som synes henne vidunderlig, skamlös
— men det är så. Det ligger också en profetisk
mening i den dröm, där hon ser lifvet förenas med
döden, den ena hälften af sanningen med den andra; — där
lyftes en flik af slöjan öfver denna yttersta, enda
sanning.
Kort efter det Anna för första gången hängifvit
sig åt Vronski och »de tu blifvit ett kött», »framställde
sig för henne i drömmen, då hon icke hade makt
öfver sina tankar, hennes belägenhet i hela sin vidriga
nakenhet. En syn förföljde henne nästan hvar natt.
Hon drömde, att bägge voro hennes män, att bägge
öfverhopade henne med sina smekningar. Alexej
Alex-androvitsch grät och kysste hennes händer med orden:
hvad det är bra nu! Och Alexej Vronski var där också,
och han var också hennes man. Och hon förvånade
sig öfver att detta förut synts henne omöjligt och
förklarade skrattande för dem, att det var vida enklare
än hon tänkt och att de ju båda nu voro belåtna och
lyckliga. Men denna dröm tryckte henne som en mara,
och hon vaknade full af förfäran».
Det märkligaste här är, att Anna skrattar i
sömnen. Detta är naturligtvis det för oss från
Dostojevskij tveklufna hjältar alltför välbekanta, ohyggliga
skrattet åt hopblandningen ■— (»ironiens demon» — »jag
är som laddad med skratt»). Anna vaknar full af
förfäran — en förfäran, som kan komma en människa att
mista förståndet eller »dö i sömnen», som furst Misch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
