Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
likhet voro de åtminstone för någon tid »som en själ»;
annars skulle inte Serjoschas ögon varit »alldeles lika
faderns». Om ock endast för ett ögonblick hade de
varit icke två utan en själ — ja en själ men icke »ett
kött». Köttet hade de förgätit; det föll dem helt
enkelt inte in att tänka på köttet, just hvad Kristus främst
tänkte på i äktenskapet, det heliga köttets sakrament.
De veko förbi köttet såsom något naket, »skamligt» —
de blygdes för hvad Kristus icke blygdes för. Och
detta är helt naturligt, det kunde inte vara annorlunda,
detta har gått den europeiska kulturen in i märgen;
trots all vår ytliga hedendom är denna okroppslighet,
okönslighet alltjämt den luft som vi alla andas.
Alexej Alexandrovitsch Karenins kött! Hade han
egentligen alls något kött? Låt vara att han är god,
är ett helgon, är alltför god, så god att man inte ens
vill möta hans blick; men han har »broskiga öron»,
som stå ut så vanskapligt; han bänder de knotiga
fingrarna, så att lederna knaka på ett så vidrigt sätt; hela
hans förtorkade kropp är blodlös och kraftlös. Då
älskaren betäcker Annas ansikte och skuldror med
kyssar, liknar han en mördare. Men hvad liknar den
laglige mannen, då han smeker henne? Ack den allra
som beskedligaste Alexej Alexandrovitsch liknar
naturligtvis inte en mördare! Långt därifrån! Men ändå
— Annas kropp, backantinnans härliga kropp, som
förefaller oss, orena, oren, demonisk, men som Fadern
skapade och Sonen välsignade — denna vällustiga och
i själfva sin vällust oskyldiga kropp bredvid den
fyrtioårige ämbetsmannens, »inte människa utan en
mi-nisteriell maskin», säger Anna, bredvid hans sjuka,
vanskapliga, verkligt orena, kastrataktigt liflösa kropp!
— Kan man tänka sig dem utan en rysning i det
ögonblick, då »de icke äro tu utan ett kött»?
Nej detta är icke en förening, åtminstone icke den
heliga förening som Herren talar om och som var
från begynnelsen — utan endast ett köttets befläckande
af köttet: »från begynnelsen var det icke så». Detta
är icke det elementära, »djuriska» — djuret är renare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
