Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
en enda gång i sitt väldiga skapelseverk har snuddat
vid de gränser, som man skulle trott evigt
otillgängliga för honom och där det öfvernaturliga vidtar
omedelbart intill det naturliga, uppenbarar sig icke i utan
bakom det, skiner igenom.» Denna Tolstojs momentana
»kontakt med andra världar» äger rum i »Anna
Kare-nina». Just här, i denna mystiska punkt, icke endast
mötas Tolstoj och Dostojevski, de sammansmälta. Det
är liksom en oväntad springa, genom hvilken vi från
Tolstojs innersta religiösa djup blicka in i Dostojevskis,
och med ens förstå vi, att dessa de två största ryska
diktarna — icke äro två utan en; vi liksom skymta den
under löfverket dolda, gemensamma stammen, hvarifrån
dessa två jättegrenar skjuta ut åt motsatta håll. Det
visar sig, att den mest mystiska af Dostojevskis
spöksyner, af hans »demoner», den som förföljt honom hela
hans lif, den mystiska spindeln, taranteln,
Gud-djäfvu-len, Gud-vilddjuret, också är Tolstojs mest mystiska
uppenbarelse, som för honom visserligen ter sig i en
annan, karaktäristiskt tolstojsk skepnad men är af samma
väsen, är den vällustiga grymhetens demon,
personifikationen af de »stumma och döfva, järnhårda»
naturlagarna, nödvändighetens lagar, sådana de uppenbara
sig i könslifvet.
En gång, Anna hade då redan hängifvit sig åt
honom, insomnade Vronski med tankarna kretsande
kring henne. »Han vaknade i mörkret, darrande af
skräck, och tände skyndsamt ljus. — Hvad var det?
Hvad var det för ohyggligt jag såg i drömmen? —
— Ja visst, ja visst. En liten smutsig musjik med
tof-vigt skägg — han stod framåtlutad och sysslade med
något, och bäst det var, sade han några underliga ord på
franska. Ja det var allt hvad jag drömde, sade han
för sig själf. — Men hvarför var det så hemskt? Han
drog sig åter till minnes musjiken och hans
obegripliga franska ord — och det gick kalla kårar öfver hans
rygg-
— Sådana dumheter! tänkte Vronski.»
»— Sådana dumheter!» säger han till Anna under
Tolstoj och Dostojevski. II. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
