Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
»Släpp mig förbi utan dorn!» Utan dorn — ty det
aflelsens och födelsens mysterium, som här äger rum,
står öfver all dom, till och med Guds, all »hämnd»
och »vedergällning».
Kanske för öfrigt att det också här utkräfves
någon mystisk hämnd för någon mystisk skuld; men
både denna skuld och denna hämnd kunna icke
mätas med mänskliga moralbegrepp, mänskligt ondt och
godt.
»Plötsligt ljöd ett skri, som ej liknade något i
världen. Skriket var så ohyggligt, att Levin icke ens
flög upp utan med återhållen andedräkt förskrämdt
frågande såg på doktorn. — Med hufvudet tryckt mot
dörrposten stod han i angränsande rum och lyssnade
till tjut och vrål, som han aldrig förr hört, och han
visste, att hvad som skrek var det, som förr hade
varit Kitty».
Detta lefvande kött tjuter och vrålar under den
evige »lille gubbens» hammarslag; det är han som
»bearbetar järnet», utan att bekymra sig om henne utför
sitt »hemska bestyr, som gäller henne», den födande
Kitty likaväl som den döende Anna: il faut le bättre,
le broyer, le pétrir. Det är som om också här vore
vällustig grymhet, önskan att »förinta, krossa». Och
framträder inte naturen, vid åsynen af dessa
vidunderliga kval, liksom för Dostojevski »i skepnad af något
jättestort, obevekligt och stumt vilddjur eller som någon
väldig maskin af nyaste konstruktion, som grep,
sön-derslet och uppslukade det mänskliga väsendet» och i
stället för en lefvande mänsklig gestalt gaf tillbaka endast en
lemlästad kropp, kött, något ohyggligt, formlöst? »Kitty
hade icke längre något ansikte. På den plats, där det
funnits, var något ohyggligt — ohyggligt både genom
sin förvridning och de ljud som framträngde därifrån».
Här liksom i furst Andrejs yrsel »står det utanför
dörren; detta fasansfulla söker bända upp dörren.
Något omänskligt, döden, vill bryta sig in, och han måste
hålla emot. Men krafterna äro svaga... Ännu en
gång bände det på. De sista öfvermänskliga ansträng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
