Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
»Det var icke under han kräfde utan endast den
»högre rättvisa», som enligt hans uppfattning var kränkt.
Hvarför? Hvem. hade dömt? Hvem kunde döma så?
—• det var de frågor, som kvalde hans hjärta... Låt
vara att det alls icke ges några under — men hvarför
tilläts denna neslighet, denna skam, denna hastiga
förruttnelse, »som vittnade om en jordevarelse», såsom de
ondskefulla munkarna sade? Hvar var försynen och
dess finger? Hvarför dolde den sitt finger »i den mest
nödvändiga stunden» (tänkte Aljoscha), och hur kunde den
själf vilja underordna sig de blinda, stumma,
skoningslösa naturlagarna?» — nödvändighetens lagar, hårda
som det »järn», medelst hvilket Tolstojs lille gubbe
utför sitt hemska verk med allt kött, lefvande och dödt:
il faut le bättre, le broyer, le pétrir.
Detta Aljoschas tvifvel är icke en abstrakt tanke
utan en förintande smärta, som med ens genomtränger
hela hans varelse, ett svärd, som genomborrar själen.
Med hela sin förgängliga varelse känner människan
med ens omöjligheten af oförgänglighet; med hela sin
kropps dödliga tyngd — omöjligheten af flykt öfver
dödens afgrund. Aljoscha är kanske den första
människa, som åter genomleft den outsägliga vånda, som för
nitton sekel sedan Herrens lärjungar utstodo på
Golgata vid anblicken af »en ihjälpinad människas lik».
I liklukten från munken Sosimas kista känner Aljoscha
en annan, än mera fasansfull »förruttnelsens stank»,
som tränger igenom all vällukt af kvinnornas kryddor.
De höljen äro lyfta, med hvilka århundraden ha täckt
denna döda kropp som med ett bårtäcke — och åter
ligger den framför oss i sin ohyggliga nakenhet Och
det skamlösa bedrägeriet synes oss vara en skamlös
sanning: »Öfversteprästerna och fariséerna kommo
tillsamman till Pilatus och sade: Herre, vi hafva erinrat
oss, att denne förförare sade till oss, när han ännu
lefde: Efter tre dagar skall jag uppstå. Bjud
fördenskull, att grafven bevakas intill tredje dagen, att icke
till äfventyrs lärjungarna komma och stjäla honom bort
och säga till folket: han är uppstånden från de döda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
