Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Uppståndelsens under förefaller otroligt som den
otroligaste af sagor. Men är det kanske mera troligt,
att till följd af den manliga sädens beröring med den
kvinnliga en hvirfvelrörelse uppstår och spridda atomer
af obesjälad materia förena och ordna sig kring en
orörlig punkt, kring en ny, i världen aldrig förr
befintlig »monad», en oförstörbar kärna, som är den
nyföddes nya andliga och fysiska personlighet? Födelsens,
förkroppsligandets mysterium är hvarken mer eller
mindre stort än uppståndelsens mysterium; att vi ha
födts är lika otroligt som att vi skola uppstå. Den
senare otroligheten skiljer sig från den förra endast
därigenom att vi, på grund af dess nyhet, äro mindre vana
vid den.
Aljoschas syn är också ett verkligt seende,
förutseende af denna utom tid och rum befintliga oändliga
realitet. Den är för Aljoscha liksom döden för furst
Andrej, Kittys nedkomst för Levin en glimt, en »refva»
i det vanliga lifvet, genom hvilken något högre
uppenbarar sig, det äger rum »en själens kontakt med andra
världar». Aljoschas själ blickade liksom plötsligt in i
ett omätligt aflägset tillkommande, då världsutvecklingen
beskrifvit sin cirkel, då ingen tid skall vara mer och
de atomer, som en gång utgjort ett organiskt helt, en
lefvande kropp och sedan sönderfallit, skola förena sig
till ett nytt, öfverorganiskt helt, till en ny oförgänglig
kropp.
Den lille magre gubben med de fina rynkorna,
klädd i samma dräkt som kvällen förut (»allt som
finns hos er finns också hos oss»), visar sig för Aljoscha
som en reflexbild från detta omätligt aflägsna
tillkommande, enligt en lag besläktad med den optiska lag,
som i hägringen närmar oändligt aflägsna men
fullkomligt reala föremål till åskådaren. Detta är icke en
dröm, icke en synvilla, icke ett spöke, en okroppslig
ande utan ett andligt kött, en lika real, verkligt
existerande kropp som den, hvilken ligger i kistan. »Han
är ju i kistan — men han är här också», tänker
Aljoscha. Han är både här och där, i båda världarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
