- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
436

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nytt, undret i Kana, förvandlingen af den gamla
kristendomens bittra tårevatten till »ett nytt vin, den nya
glädjens vin», för att också Kristi sista under må ske
på nytt, den andra uppståndelsens, den andra
tillkommelsens under.

Dostojevski förutsade denna oundgängliga
omskapelse af den gamla västerländska, asketiska
kristendomen — kvällens och grafläggningens kristendom —
till den nya, soliga, österländska kristendomen —
morgonens, bröllopsfestens kristendom: »Se där bära de
det nya vinet, ser du, de bära kärlen
». Vi ha ännu
icke det nya vinst; men redan »bära vi kärlen».

»— Ser du vår sol, ser du Honom?» frågar
munken Sosima.

»—Jag är rädd... jag vågar inte se...
hviskade Aljoscha».

Denna »sol» är det ljus, den bländande blixt, som
förenar båda spetsarna, världens två poler:

Ty spetsarna i möte,
vart »ja» och »nej» förent
skall föda ur sitt sköte
ett ljus, som strålar rent.


»Och när han under sin resa nalkades Damaskus,
kringstrålade honom plötsligen ett sken från himmeln,
och han föll ned till jorden och hörde en röst.»

Detta plötsliga sken från himlen, denna
uppståndelsens eviga glädjesol är den »öfverväldigande syn»,
som till sist uppenbarade sig för Dostojevski och med
hvilken »allt ändades» för honom.

Just här, i Kana-synen, bredde han ut sina vingar
för sista gången före slutet. Den kedja, med hvilken
han var fästad vid den »orubbliga stolpen», den gamla
historiska kristendomen, brast ändtligen — och han
flög. Men den yttersta länken af denna kedja hade
vuxit alltför djupt in i Dostojevskis hjärta, så att han
kunde lösslita den endast jämte hjärtat; han flög ifrån
oss för alltid. Bröderna Karamasovs slut var
Dostojevskis eget slut.

Och det var icke en tillfällighet, att han dog utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free