Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ha fullbordat detta det mest storartade af sina verk.
Så måste det vara, det kunde inte vara annorlunda.
Ämnet för de följande oskrifna delarna af romanen
utgjorde Aljoschas vidare öden, utförandet af det
religiösa storverk, som munken Sosima anbefallt honom.
»Hufvudromanen är den andra», säger Dostojevski själf,
»min hjältes verksamhet i vår tid, i det närvarande
ögonblicket». I den skrifna romanen för han Aljoscha
endast till en ny religiös åskådning. Men den
oundvikliga följden af denna åskådning — den nya religiösa
handlingen har icke ägt rum, har kanske inte ens
börjat äga rum i vårt »närvarande ögonblick» — i själfva
lifvet, i själfva den ryska verkligheten. Slutet på
Bröderna Karamasov var omöjligt att skrifva för
Dostojevski, därför att detta slut icke fanns i lifvet. Och
liksom om han kände, att han gjort allt som kunde
göras, gick Dostojevski ur lifvet i rättan tid — dog.
Tolstoj fortfor att lefva. Men Anna Karenina var
för honom, liksom Bröderna Karamasov för
Dostojevski, det ödesdigra råmärke, som han var dömd att icke
öfverskrida. Sedermera har han skapat kanske lika
starka litterära verk (t. ex. Ivan Iljitsch’ död,
Kreutzersonaten), men aldrig mer har han åstadkommit något
med Anna Karenina jämförligt i fråga om konstnärlig
behärskning och harmonisk byggnad. Och liksom om
också han känt, att han i lifvet, i konstnärlig och
religiös åskådning gjort allt som kunde göras, gick
Tolstoj ur detta sitt verkliga lif in i ett dödt spöklif,
uppfylldt af abstrakta »förnumsterier» och fåfänga försök
till religiös handling — dog också.
Sålunda: Anna Karenina och Bröderna
Karamasov representera de två högsta punkter, som den
ryska litteraturen nått. Längre har den icke hunnit,
därför att själfva den ryska verkligheten, upprepar jag,
icke har hunnit längre. På andra sidan om dessa två
toppar vidtager vägen nedåt, än tvärbrant, än
långsluttande; det vidtar en ohjälplig förvildning,
förödelse, liksom ett plötsligt utsinande af det ryska ordets
alla lefvande källor. Små talanger, till och med små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
