Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än någon af oss?) Kanske att också vår dekadentism
är något historiskt och naturnödvändigt, ty hvad äro vi,
om icke det naturliga och nödvändiga slutet på den
ryska litteraturen, som själf är slutet på något än större?
Låt vara att vi äro de svagaste bland svaga. »Vår
kraft fullkomnas i svaghet». Och vår kraft ligger däri,
att den mäktige nutidsdjäfvulen ej förmår förleda oss
genom några förespeglingar om en ändlös medelväg,
ett ändlöst framåtskridande. Vi förkasta alla mellanting,
ty vi tro på änden, vi se änden, vi vilja änden, vi äro
själfva änden eller åtminstone början till änden. I våra
ögon är ett uttryck, som mänskliga ögon aldrig förr
haft; i våra hjärtan är en känsla, som ingen mänsklig
varelse har erfarit på nitton sekel, sedan den gången,
då eremiten på Patmos hade sin syn:
»Och Anden och bruden säga: Kom! Och den
som hör det, han säge: Kom! — Den, som betygar
detta, säger: ja, jag kommer snart. Amen.
Amen, kom, Herre Jesu!»
Vi äro såsom grässtrån på själfva randen af ett
stup, på ett alltför högt berg, där intet växer. Där
nere i dalarna sända höga ekar sina rötter djupt ned i
jorden. Vi äro små och svaga, knappt skönjbara
nerifrån jorden, utsatta för alla vindar och stormar, nästan
utan rötter, nästan förvissnade. Men i gryningen, då
ekarnas toppar ännu höljas af mörker, lyser redan ljus
öfver oss. Vi se det ingen ser. Vi se först af alla den
stora dagens sol; först af alla ropa vi till honom:
»Kom, Herre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
