Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spöklik lätthet, det nuvarandes reala lumpenhet och
det kommandes fantastiska lumpenhet — där har man
kanske Rysslands två lika ömkliga ändpunkter, två lika
ohyggliga vägar mot tomheten, nihilismen — intet.
Och hvilket förfärande, för Gogol själf oväntadt hån
ligger icke från denna synpunkt i hans förliknande af
Ryssland vid en framåtilande troika: »Ryssland,
hvarthän styr du din färd, svara! Det svarar ej. Bjällrorna
klinga sällsamt och härligt. (»Klinga mina bjällror!»
yrar Poprisjtsjin; i Revisorns fjärde akt »klinga
bjällrorna».) Allt hvad på jorden finns flyger förbi, och
ilsket skelande maka sig andra folk och stater åt sidan
och lämna väg.»
Den vanvettige Poprisjtsjin, den finurlige
Chlestakov och den prydlige Tsjitsjikov — där ha vi dem
som denna symboliska ryska troika bär ut i den
omätliga rymden eller den omätliga tomheten.
»En horisont utan ände... Ryssland, Ryssland!
jag ser dig... Hvad bebådar denna omätliga rymd?
Är det icke här, är det icke inom dig en oöfverskådlig
tanke skall födas, inom dig, som själf är utan ände?
Är det icke här en hjälte skall uppstå, här där det
finns plats för honom att utveckla sig och röra sig?»
Ack, Gogols eget profetiska löje besvarade
skoningslöst denna fråga. Som jättelika spöksyner, som
»anskrämliga vidunder med sorgmodiga ansikten»
framträdde för honom de två nutidshjältar, som de
omätliga ryska vidderna födt — Chlestakov och Tsjitsjikov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
