Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
farväl då med nutid och framtid i vårt fäderneslands
konstnärliga lif! . . .» (Schenroks Material IV, 918.)
Ja Gogol skulle ha kunnat tillintetgöra Bjelinski.
Hvarför gjorde han det inte? Hvarför ref han sönder
konceptet till sitt bref? Af medlidande med den
döende, af förakt för den »besatte»? Näppeligen. Det
ser ut som om Gogol i Bjelinskis ord, trots deras
uppenbara »barocka orimlighet», dunkelt och
smärtsamt hade anat en kärna af sanning — knappast
gripbar men oförneklig och för honom fruktansvärd. Hvari
detta sanna bestod skola vi sedermera se.
Bjelinski älskade Gogol nog högt för att äga rätt
att hata honom. Här kan man tala om öga för öga,
tand för tand; det slag, som Gogol genom sitt »affall»
tillfogade Bjelinski, var ej mindre våldsamt än det slag
han nu själf tilldelade sin afgud. Men utan att älska
och följaktligen utan rätt att hata ha de senare
västerlänningarna fortsatt detta smutskastande af Gogol, »den
störste bland uslingar». Dessutom var verkligen
Bjelinskis bildning bristfällig. Hans bref röjer den dåtida
ryska polemikens halfasiatiska barbari. Men hvad skall
man säga om den europeiskt upplyste Turgenjev, som
icke i stridens hetta utan många år efteråt helt
kall-blodigt fäller detta omdöme om Brefväxling med
vännerna: »En vidrigare blandning af högfärd och kryperi,
skenhelighet och fåfänga, profetton och lismarton
existerar icke i litteraturen.» (Turgenjevs Saml. arb. del
/, 72). Hvad skall man säga om en öfverlägsenhet
sådan som Tsjernyschevskis, då han täpper till munnen
på Gogol med följande enkla och »mördande»
anmärkning: »Du har inte läst sådana böcker som du skulle
ha behöft läsa.» Hvad skall man till sist säga om det
olympiska lugn, hvarmed de nutida biograferna förklara
Gogols religiösa tragedi — »dessa vidskepliga fantasier»,
som »frätte sönder hans väsen likt ett kräftsår» —
genom hans bristande förståelse af ordet »framåtskridande»!
Hvad skall man säga, när de uttrycka sitt beklagande
öfver att han »icke ägde kraft nog att öfverlämnande
sig åt en pålitlig ledning (hvems? Bjelinskis eller Ak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
