Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undgå världen, förklarar Gogol. Om så är, då är endera
kristendomen omöjlig, eller också kräfver den alls icke,
att vi skola undfly världen i den mening fader Matfej
fordrar. »Hela världen är i det ondas våld» — detta
är ett af kristendomens grundord. Men den har också
ett annat grundord: Gud älskade världen så, att han
för henne offrade sin enfödde son. Gud kan icke
älska det onda; utom den värld, som hel och hållen
är i det ondas våld eller, enligt Gogols uttryck,
»vänder sig till djäfvulen», finnes det alltså en annan värld,
som vänder sig till Gud. Hur skall man kunna skilja
den ena af dessa två världar från den andra? Det ges
ett syndigt kött, men det ges också ett heligt kött,
annars skulle icke Ordet ha blifvit kött. Hur skall
man kunna skilja det syndiga köttet från det heliga?
Gogol endast dunkelt anade dessa frågor, hade icke
ett klart medvetande af dem, och fader Matfej var så
långt ifrån att förmå lösa dem, att han icke ens visste
af att de funnos.
Gogol afstod från att bli »en lärare för hela
världen». Men en punkt af hans religiösa bana äger
verkligen universell betydelse; han stod verkligen ett
ögonblick enligt Aksakovs uttryck inför »den jätteuppgift
som 1847 års kristendom icke löst». Han hade en
förnimmelse af att kristendom alltjämt är blotta ord
och abstraktioner, att den aflägsnar sig från världen
och icke återvänder till världen. Han förklarar, att
Kristi heliga uppståndelses fest ingenstädes firas såsom
sig bör — hvarför det är så, skulle han ej kunna
säga, han endast dunkelt ser, att mysteriet af köttets
uppståndelse icke förklaras i den »svarta» kristendomen
och att detta mysteriums slutliga förklaring är den
framtida, »hvita» och sant universella kristendomen
förbehållen.
Här har Gogol, kanske sig själf ovetande, kommit
vid den axel, kring hvilken kristendomen vrider sig
och af hvilken det beror, om dess rörelse skall taga
riktning från den första mot den andra tillkommelsen.
Han rubbade den hörnsten, som utgör det säkraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
