Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Striden var slut, fader Matfej hade segrat. Den
»nåd» som Qogol plötsligt fått röna i form af »några
böner», hade uppenbarat för honom, att Guds vilja
fordrade, att han afstod från litteraturen. Sannolikt hade
Gogol, då han skref till den andlige, redan fattat det
oåterkalleliga beslutet att bränna alla sina manuskript
oeh »icke skrifva — icke lefva» längre.
»Kyrkans lagar äro skrifna för alla», säger fader
Matfej. »Alla äro pliktiga att obetingadt lyda dem.
Skola vi verkligen endast vara lika goda som alla andra
och icke vilja utföra något mera? Att kroppen
försvagas får ej afhålla oss från fasta; hvad är det för
onödiga bekymmer vi göra oss? Hvarför behöfva vi
krafter? Många äro kallade men få äro utvalda...»
Gogol beslöt att utföra något mera än hvad
kyrkans lagar kräfva. I fastlagen började han fasta och
späka sig; han började äta allt mindre och mindre,
»ehuru han tydligen icke förlorat matlusten och led
grymt af bristen på föda. Till middagen åt han endast
några skedar hafresoppa eller kål. Då man bjöd
honom något annat, vägrade han under förebärande af
sjukdom. Några dagar lifnärde han sig endast med
nattvardsbröd. Icke endast beträffande födan späkte
han sig, äfven sömnen inskränkte han till minsta
möjliga: efter långvariga nattliga böner steg han tidigt upp
och gick i morgonmässan. Till slut var han så
försvagad, att han knappast förmådde stå på benen. En
gång ville han ingenting äta på en hel dag. Då han
sedan åt ett nattvardsbröd, kallade han sig en frossare
och en begärelsernas slaf och var djupt förkrossad.»
Natten mellan måndagen och tisdagen i första
veckan af stora fastan, nio dagar före sin död, tillsade
Gogol sin betjäntgosse att öppna kakelugnsspjället och
elda. Han samlade ihop alla sina manuskript och
kastade dem i elden. Han »brände allt hvad han
skrifvit», bland annat hela den nästan färdiga andra delen
af Döda själar. »Ingenting blef kvar, icke så mycket
som en konceptlapp», säger Chomjakov. Seende de
brinnande manuskripten utlät sig gossen: »Hvarför gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
