Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte bland den folkrika stadens fantastiska ljus och
skuggor den oändlighet af retelser för sinnet, hvilka en
lugn betraktelse kan skänka.
Vid dylika tillfällen kunde jag inte underlåta att
hos Dupin märka och beundra en ovanlig analytisk
förmåga, en förmåga att sammanställa och draga slutsatser,
hvilken jag emellertid på grund af hans rika idealitet hade
varit beredd på att finna hos honom. Han tycktes också
finna ett lifligt nöje i att öfva — om också inte i att
visa — den och han tillstod gärna, att han fann sig road
däraf. Med ett tyst, skrockande skratt skröt han för
mig öfver, att inför honom de flesta människor hade
fönster på bröstet, och dessa sina påståenden brukade han
fullfölja medels direkta och slående bevis på sin
noggranna kännedom om mitt eget inre. Hans sätt vid dessa
tillfällen var stelt och slutet, hans ögon voro
uttryckslösa, medan hans röst, som vanligen var en fyllig tenor,
steg till en diskant, som skulle ha låtit retfull, om inte
hvad han yttrade hade varit så noga öfvervägdt och
fullkomligt klart. När jag iakttog honom vid dessa tillfällen,
så tänkte jag ofta på den gamla filosofiska uppfattningen
om själens tudelning och jag roade mig med att
fantisera om en dubbel Dupin — den skapande och den
upplösande.
Må nu ingen på grund af hvad jag nyss yttrat göra
det antagandet, att jag skildrar något underbart eller
skrifver någon roman. Hvad jag nu har beskrifvit hos
fransmannen var endast yttringar af en uppjagad eller
kanske sjuklig intelligens. Men ett exempel skall bäst
ge en föreställning om arten af hans anmärkningar vid
sådana tillfällen, hvarom vi tala.
En natt ströfvade vi utför en lång, smutsig gata i
grannskapet af Palais Royal. Då vi bägge två, efter
hvad det tycktes, voro försjunkna i tankar, så hade
ingendera af oss yttrat ett ljud under åtminstone en kvart.
Med ens utbrast Dupin i följande ord:
»Han är en mycket liten karl, det är visst och sannt,
och skulle passa bättre på Théâtre des Variétés.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
