Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att luckan, som hörde till fönstret vid sängens gafvel,
måste, när den slogs upp ända emot väggen, komma
åskledaren så nära som ett par fot. Det var således
klart, att om någon användt en mycket ovanlig grad
af vighet och mod, skulle han på det sättet från
åskledaren ha kunnat komma in genom fönstret. Genom att
komma så nära som två och en half fot (vi antaga nu,
att luckan är fullständigt uppslagen) kunde en röfvare
ha fast gripit tag i gallerverket. När han sedan släppte
sitt tag i åskledaren samt kraftigt satte foten mot väggen
och raskt kastat sig fram därifrån, kunde han ha svängt
om luckan så, att han fått den att stänga sig, och om
vi tänka oss, att fönstret för tillfället stod öppet, så
kunde han till och med ha svängt sig själf in i rummet.
»Jag önskar att du skall särskildt komma ihåg, att
jag har talat om en mycket ovanlig grad af vighet, såsom
nödvändig för att lyckas i ett så djärft och så svårt
kraftprof. Jag vill först visa dig, att det möjligen har kunnat
göras, men för det andra och hufvudsakligen önskar jag
att klargöra för dig, huru högst utomordentlig, nästan
öfvernaturlig den vighet måste ha varit, som kunde ha
utfört det.
»Du vill nu helt säkert säga, att jag för att reda
ut min sak snarare borde lågt värdera än kräfva en full
uppskattning af den här erforderliga vigheten. Detta
må vara förfarandet i rättsaker, men det är inte
förnuftets sätt. Mitt yttersta mål är endast sanningen. Mitt
närmaste syfte är att förmå dig att sammanställa denna
mycket ovanliga vighet, om hvilken jag nyss har talat,
med den mycket egendomliga, gälla eller råa och ojämna
röst, om hvilkens nationalitet inte två personer kunde
enas och i hvilkens ljud ingen artikulation kunde
upptäckas.»
Vid dessa ord flög en obestämd och halffärdig aning
om hvad Dupin menade genom min själ. Jag tyckte
mig vara på vippen att förstå, men utan att dock kunna
förstå, liksom man ibland kan vara ytterst nära att
erinra sig något, men utan att ändå till sist vara i stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
