Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall tänka på den djuriska grymheten i dessa dåd. Jag
talar inte om blånaderna på fru L:s kropp. Herr Dumas
och hans värde medhjälpare, herr Etienne, ha uttalat
den åsikten, att de voro tillfogade med något trubbigt
redskap, och så till vida har dessa herrar mycket rätt.
Det trubbiga redskapet har tydligen varit gårdens
stenläggning, på hvilken offret hade fallit från det fönster,
som låg invid sängen. Huru enkel den tanken nu än
må synas, så undgick den likväl polisen af samma skäl,
som den inte märkte luckornas bredd — emedan genom
förhållandet med spikarna dess uppfattning hade blifvit
absolut otillgänglig för möjligheten, att fönsterna någonsin
skulle ha blifvit öppnade.
»Om du jämte alla dessa omständigheter har
närmare tänkt på den besynnerliga oordningen i rummet,
så ha vi kommit därhän, att vi kombinerat
föreställningarna om en häpnadsväckande vighet, en öfvermänsklig
styrka, en djurisk grymhet, ett slaktande utan något
motiv, något fasansfullt groteskt, som är absolut
främmande för allt hvad mänsklighet heter och en röst, som
är i tonfallet främmande för folks öron af många olika
nationer och i saknad af all tydlig eller begriplig
artikulation. Hvilket resultat är då ernådt? Hvilket intryck
har jag gjort på din inbillningskraft?»
Jag kände, hur det riktigt kröp i mig, när Dupin
gjorde mig denna fråga. »En galning», sade jag, »har
begått detta dåd — någon ursinnig dåre, som rymt från
något maison de santé i närheten.»
»I somliga afseenden», sade han, »är din idé inte
så dålig. Men en galnings röst, äfven under hans
vildaste utbrott, kan aldrig stämma med den märkvärdiga
rösten, som man hörde från öfversta vaningen.
Galningar äro af någon nation, och deras språk, så
osammanhängande det än är till orden, har dock alltid en
sammanhängande artikulation. Dessutom är en dåres hår
inte sådant, som det jag nu håller i handen. Denna
lilla hårtapp tog jag ur fru L’Espanayes hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
