Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackert och helt säkert mycket värdefullt djur. Hur
gammal tror ni, att han är?»
Sjömannen drog ett djupt andetag och såg ut som
en människa, som blifvit kvitt en odräglig börda. Han
svarade i trygg ton:
»Jag kan inte så noga säga det, men han kan nog
inte vara mera än fyra à fem år gammal. Har ni
honom här?»
»Nej, vi ka ingen utväg att hysa honom här. Han
är i ett hyrstall vid Rue Dubourg, här strax i närheten.
Ni kan få honom i morgon bittida. Ni är naturligtvis
beredd på att styrka er äganderätt?»
»Det är jag naturligtvis.
»Jag tycker, det blir tråkigt att lämna honom», sade
Dupin.
»Det är inte min mening, att ni skall ha haft det
här besväret för ingenting», sade mannen. »Det skulle
jag inte kunna vänta mig. Jag är mycket villig att
betala en ersättning för djurets tillrättaskaffande — det
vill säga, hvad skäligt är.»
»Bra», svarade min vän. »Det är mycket hyggligt.
Låt mig tänka — hvad borde jag få? Jo, jag skall
säga er. Det skall bli min belöning, att ni berättar mig
allt, hvad ni vet om de där morden vid Rue Morgue.»
De sista orden sade Dupin i mycket lågmäld ton
och helt lugnt. Lika lugnt gick han också till dörren,
stängde den och stoppade nyckeln i fickan. Sedan drog
han upp en pistol från bröstet och lade den utan ringaste
brådska på bordet.
Sjömannens ansikte blef blossande rödt, som om han
hölle på att kväfvas. Han rusade upp och fattade tag
i sin påk, men nästa ögonblick sjönk han tillbaka på
stolen, våldsamt darrande och blek som själfva döden.
Han yttrade ej ett ord. Jag ömkade mig öfver honom
ur djupet af mitt hjärta.
»Min vän», sade Dupin i vänlig ton, »ni oroar er
verkligen alldeles i onödan. Vi vilja er alls intet ondt.
Jag sätter som gentleman och fransman min heder i pant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
