Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubbelmordet vid Rue Morgue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ana, att ett oskäligt djur begått detta dåd. Polisen är
på villospår — den har inte kunnat få den ringaste
ledtråd. Om den också skulle finna djurets spår, så
skulle det vara omöjligt att bevisa, att jag är medveten
om mordet eller att göra mig till medbrottsling på grund
af denna medvetenhet. Framför allt: jag är känd.
Annonsören betecknar mig som ägare till djuret. Jag är
inte säker om, hur långt hans kunskap sträcker sig.
Om jag undveke att återfordra en egendom af så stort
värde, hvilken man vet är min, skall jag göra åtminstone
djuret misstänkt. Det är inte politiskt af mig att draga,
uppmärksamheten till hvarken mig själf eller djuret. Jag
skall svara på annonsen, hämta orangutangen och hålla,
den gömd, tills den här saken är förbi’.»
I detta ögonblick hörde vi någon gå uppför trappan.
»Håll dina pistoler klara», sade Dupin, »men
begagna dem inte och visa dem inte, förr än jag ger
tecken.»
Porten till huset hade lämnats öppen, och utan att
ringa hade den besökande trädt in och gått flera
trappsteg upp. Men så tycktes han tveka. Vi hörde genast,
att han gick ned igen. Dupin skyndade hastigt till
dörren, då vi hörde honom komma upp igen. Han vände
inte om igen, utan steg beslutsamt uppför och knackade
på dörren till vårt rum.
»Stig in!» sade Dupin i glad och vänlig ton.
En man trädde in. Han var tydligen sjöman — en
lång, kraftig och muskulös person med ett visst
oförväget ansiktsuttryck, som inte var egentligen obehagligt.
Hans ansikte, som var i hög grad brynt af solen, doldes
mer än till hälften af skägg. Han hade en grof ekpåk,
men tycktes för resten vara obeväpnad. Han bugade
sig tafatt och hälsade »god afton» med franskt tonfall,
som visserligen litet påminde om Neufchâtel, men i alla
fall tillräckligt angaf, att han var född i Paris.
»Sitt ned, min vän», sade Dupin; »jag antar, att ni
har kommit för den där orangutangens skull. Jag
försäkrar, att jag nästan afundas er den. Ett mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
