Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokar vid hafsstranden är hela ön betäckt af en tät
småskog af den ljufva myrten, som är så högt
uppskattad af Englands trädgårdsodlare. Denna buskväxt når
här ofta en höjd af femton à tjugu fot samt bildar
en nästan ogenomtränglig, låg vegetation, som mättar
luften med sin doft.
I denna småskogs innersta gömslen, inte långt ifrån
den östra eller mera aflägsna ändan på ön, hade Legrand
byggt sig en liten hydda, som han bebodde, när jag först
af en ren tillfällighet gjorde hans bekantskap. Denna
mognade snart till vänskap, ty hos denne eremit fanns
mycket, som väckte intresse och högaktning. Jag fann,
att han ägde god uppfostran och ovanliga
själsförmögenheter, men att han var smittad af människohat och
underkastad oresonliga anfall af ömsevis entusiasm och
melankoli. Han ägde många böcker, men använde dem
sällan. Hans förnämsta tidsfördrif var att jaga och fiska
eller att ströfva utefter stranden och genom myrtenskogen
för att söka musslor eller insekter; hans samling af de
sistnämnda kunde ha väckt själfva Swammerdamms afund.
Under dessa ströftåg åtföljdes han vanligtvis af en gammal
neger, som hette Jupiter som hade blifvit fri före familjens
olyckor, men som inte hvarken genom hotelser eller löften
kunde förmås att afstå från hvad han ansåg såsom sin
rättighet: att följa sin unga »massa Will» i hälarna. Det
är troligt, att Legrands släktingar, som ansågo honom
vara något rubbad till förståndet, hade lyckats att hos
Jupiter ingjuta denna envishet för att någon skulle ha
tillsyn och vård om den kringströfvande.
Vintrarna på Sullivans öns breddgrad äro sällan
mycket stränga och det är verkligen mycket sällsynt,
att en brasa anses behöflig under hösten. Men i medlet
af oktober år 18— inföll emellertid en dag, då det var
märkvärdigt kallt. Strax före solnedgången kraflade jag
mig genom snåren fram till min väns hydda, där jag
inte hade varit på flera veckor, enär jag bodde i
Charleston på den tiden, på ett afstånd af något mer än
fjorton kilometer från ön, och lättheten att komma fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
