Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter var då för tiden långt mindre än nu. När jag kom
fram till stugan, knackade jag på dörren, som jag
brukade, men jag fick intet svar, hvarför jag sökte rätt på
nyckeln, där jag visste, att den var gömd, öppnade
dörren och steg på. En präktig brasa flammade på spiseln.
Detta var något ovanligt, men långt ifrån obehagligt.
Jag kastade af mig öfverrocken, drog fram en länstol
till de sprakande träkubbarna och väntade tåligt min
värds hemkomst.
Strax efter mörkningen kommo de och välkomnade
mig på det hjärtligaste. Jupiter, som grinade från öra
till öra, fick brått med att göra i ordning några
sumphöns till kvällsmat. Legrand hade ett af sina anfall —
jag kan inte kalla dem för något annat — af entusiasm.
Han hade hittat en mussla, som han inte kände till och
som bildade ett nytt släkte; och hvad som mera var:
han hade med Jupiters hjälp jagat och fångat en
skalbagge — en scarabæus — som han trodde var totalt
okänd; han ville höra min mening om den följande
morgon.
»Hvarför inte i kväll?» frågade jag, i det jag gned
händerna öfver brasan och önskade allt, hvad skalbaggar
hette, för hin i våld.
»Ack om jag bara hade vetat, att du var här!»
sade Legrand, »men det är så länge sedan jag såg dig,
och hur kunde jag ana, att du skulle hälsa på mig just i kväll.
När jag var på hemväg träffade jag löjtnant G.— från
skansen och jag var dum nog att låna honom skalbaggen,
så att det är omöjligt för dig att få se den förr än i
morgon. Stanna här i natt, så skickar jag Jupiter efter
den i soluppgången. Man kan inte få se något vackrare.»
»Än soluppgången — eller hvad?»
»Prat! Nej — skalbaggen. Den har glänsande
guldfärg — ungefär så stor som en större valnöt, med
två becksvarta fläckar nära den öfra ändan af ryggen
och en annan, något längre, vid den nedra ändan.
Antennerna äro —»
»Det ä’ inte nå’t tenn i honom, massa Will, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
