Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrynkla ihop det, tydligen för att kasta det på elden,
då en tillfällig blick på teckningen tycktes med ens
fastnagla hans uppmärksamhet. I ett ögonblick blef
hans ansikte blodrödt — nästa ögonblick var det
ytterligt blekt. Några minuter fortfor han att noga granska
teckningen, där han satt. Till slut steg han upp, tog
ett ljus från bordet samt gick och satte sig på en
sjömanskista i det bortersta hörnet af rummet. Här
undersökte han åter ifrigt papperet, som han vände i alla
riktningar. Men han sade ingenting, och hans uppförande
förvånade mig högeligen, men jag ansåg klokt att inte
genom någon anmärkning förvärra den växande
vresigheten i hans lynne. Han tog upp en plånbok ur rockfickan,
lade omsorgsfullt in papperet i den och lade ned bägge
i en skrifbordslåda, som han låste. Nu blef han lugnare
i sättet, men det förra uttrycket af förtjusning var
alldeles borta. Dock tycktes han mindre dyster än
frånvarande. Ju längre kvällen skred fram, försjönk han
mera och mera i drömmar, hvarur inga af mina påhitt
kunde väcka honom. Det hade varit min afsikt att
tillbringa natten i hyddan, såsom jag ofta hade gjort; men
när jag såg, att min värd var i denna stämning, så
tyckte jag, det var bäst att säga farväl. Han sökte inte
öfvertala mig att stanna, men när jag gick, skakade han
min hand med större hjärtlighet än vanligt.
Det var omkring en månad efter det ofvan berättade,
och jag hade under mellantiden inte träffat Legrand, då
jag i Charleston fick besök af hans tjänare, Jupiter. Jag
hade aldrig sett den snälla, gamla negern se så modfälld
ut och jag blef rädd för, att någon allvarsam olycka hade
händt min vän.
»Nå, Jupiter», sade jag, »hur är det fatt? Hur är
det med din herre?»
»Ja, för att säga sanningen, massa, så är det inte
så alldeles bra med honom, som det borde vara.»
»Inte bra! Det gör mig verkligen ledsen att höra.
Hvad klagar han öfver?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
