Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har tag på vänstra ögat nu — här ä’ vänstra ögat.
Hva’ ska’ jag göra med det?»
»Låt skalbaggen falla genom det, så långt snodden
räcker, men var försiktig och släpp inte snodden.»
»Det ä’ redan gjordt alltihop, massa Will. Fasligt
lätt sak att släppa skalbaggen genom hålet — titta nu
på honom därnere!»
Under detta samtal kunde vi inte få syn på någon
del af Jupiters person, men skalbaggon, som han hade
sänkt ned, syntes nu vid ändan af snodden och sken
som en kula af blänkande guld i den nedgående solens
sista strålar, af hvilka några ännu svagt belyste höjden,
på hvilken vi stodo. Skalbaggen hängde alldeles fritt
för alla grenar och om han hade fått falla, skulle han
ha fallit för våra fötter. Legrand tog genast lien och
med den röjde han upp en rund plats, tre à fyra meter
i genomskärning, midt under insekten, och när han det
hade gjort, befallde han Jupiter att låta snodden gå och
komma ned ur trä’t.
Precis på den fläck, där skalbaggen föll, slog min
vän med största noggranhet in en träpinne och tog
sedan fram ett måttband ur fickan. Den ena ändan af
detta fäste han vid en punkt af trädets stam, som var
närmast pinnen och rullade upp det, tills det nådde
pinnen, samt rullade sedan upp det ännu mera i den
riktning, som redan bestämts af de båda punkterna, trädet
och pinnen, till en längd af sexton meter, under det att
Jupiter med lien ränsade bort törnet. På den fläck,
som sålunda erhölls, slogs in ännu en träpinne, och
omkring denna som medelpunkt uppritades en knagglig
cirkel, cirka halfannan meter i genomskärning. Legrand
tog nu själf en spade samt gaf en till Jupiter och en
till mig och bad oss börja att gräfva så raskt som
möjligt.
Sanningen att säga, hade jag aldrig någon
synnerlig smak för slikt nöje och särskildt nu skulle jag hälst
ha afböjt det, ty natten bröt in, och jag kände mig
ganska trött af den motion, jag redan hade fått; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
