Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Öar, ropande över oceaner av missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tredje gången den dag och stund, då han satte foten
över tröskeln till detta hus. Det var inte längre något
tvivel möjligt om vilken samhällsklass, Gerdt Lymans
nattlige gäst tillhörde. Han var ingen förbrytare, eller
åtminstone ingen vanlig förbrytare. Han tillhörde den
kategori av personer, för vilkas skull Gerdt Lyman
legat femton år vid ett dyrbart universitet, och för
vilkas skull han senast gjort en evigt förbannad resa
till Danzig och professor Freudenthal. Jorden runt
på åttio sekunder! i kväll växlade jag om sibiriska
järnvägen och kom hit över Nordpolen! i morgon får ni
tjugutusen av min miljon! Förvirrat
föreställningsliv, mordlusta och storhetsvansinne! Den person, som
satt ovanför Gerdt Lyman med sitt skäggiga ansikte
lutat tätt mot hans eget i väntan på tack och bifall,
var en dåre och intet annat. En dåre, eller för att
använda den oofficiella terminologien vid universitetet,
en verklig blådåre —
Gerdt Lyman kände två varma saker sakta glida
över sin kind. Den ena var en droppe ångestsvett som
löst sig från hans hårfäste, den andra en liten hög
glödhet aska från dårens cigarrett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
