Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Vari man äter supé med den bestående ordningens upprätthållare - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är ni tokig, min transuralske vän? Det räckte inte
till hundradedelen. Tysklands skuld är så stor, att den
överhuvud inte har kunnat uträknas ännu. För min del
uppskattar jag den till lika mycket som hela världens
förmögenhet är värd. Men det är en privat kalkyl, och
det är troligt, att den är betydligt större.
— Kan Tyskland verkligen betala så stora summor?
— Det är osannolikt, men det är också likgiltigt.
Rättvisan måste uppfyllas framför allt. För det fjärde, och
det är det viktigaste, är hela världen förenad i ett
förbund för att tillse att tyskarna betala sin gigantiska
skuld och inte gripa till vapen igen. Detta förbund
kallas Nationernas förbund. Tanken på det utkastades i en
förvirrad form av tandläkaren. Han ville att alla —
tänk er, alla! — skulle vara med i förbundet, tyskarna
också! Hela världen skrattade åt denna löjliga tanke.
Man skyndade sig att göra ett förbund utan tyskarna
och deras vänner, och så länge det består, är
militarismen omöjlig och freden betryggad. Jag dricker för freden!
Han tömde sitt glas, lutade sig mot fru Nadia och
gnolade med glittrande ögon:
Des fleurs que nous aimons
ce sont les petites femmes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
