Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Stora och lilla hjärnans komplott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är avskedad. Ring på igen och fråga, om herr Isotzki
bor i huset.
Jakub Isotzki lydde med en skygg blick omkring sig.
Men gatan var tom, och på andra sidan den gröna
kanalen låg en fabriksfasad utan fönster. Ingen svarade
heller nu på Jakub Isotzkis skygga ringning. Han tänkte
skynda tillbaka till Gerdt Lyman, då någonting
inträffade.
Utan att tänka på det tog han i dörrklinkan, som
man gör när man har ringt på förgäves hos en kär vän.
Hans häpnad var obeskrivlig, då låset gav efter och
dörren gick upp på glänt.
Hade den avskedade tjänaren lämnat huset olåst?
Vild av sinnesrörelse vinkade han åt Gerdt Lyman att
komma närmare. Gerdt Lyman kom. Jakub Isotzki
pekade stammande på den öppna dörren.
— Vad be— be— be— hur kan den vara öppen?
Gerdt Lyman såg på den öppna dörren med stela
pupiller. Detta mysterium översteg hans fattningsförmåga.
Men plötsligt var hans beslut fattat. Sex kurfurstliga
magbitter gjorde dess fattande lättare. Han sköt upp
dörren och steg in. Ett par ögonblick senare steg Jakub
Isotzki in.
— Vi — vi äro hederliga människor! mumlade han.
Dörren stod öppen! Ja, den stod öppen!
De stodo i en dammig hall med en dörr mitt fram.
I ett hörn satt en telefon. Men det enda som fängslade
deras uppmärksamhet var dörren rakt fram. Den
liknade intet på jorden utom en sak som de båda kände:
kassaskåpsdörren i en bank.
De sågo sig om. Intet syntes. De lyssnade. Intet
hördes. Jakub Isotzki drog igen dörren till gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
