- Project Runeberg -  Du dåre i denna natt... /
142

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Stora och lilla hjärnans komplott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Nå— någon kunde komma in, mumlade han,
darrande som i feber. Vi äro hederliga människor! Dörren
stod öppen!

Gerdt Lyman vinkade åt honom att tiga. På tå, fastän
huset tycktes vara tomt, smög han bort mot den tunga,
fascinerande dörren. Jakub Isotzki följde honom som
skuggan. Gerdt Lyman tog om kassaskåpsdörrens
handtag. Naturligtvis var dörren reglad, men —

Den var inte reglad. När han vred om klinkan, och
tryckte, rörde den sig tungt på sina hakar.

Utom sig av upphetsning sköt Gerdt Lyman upp den.
Vad skulle han få se? Golkondas rikedomar, ordnade
på hyllor? Guld myllrande i svarta tygpåsar?

— Vi äro hederliga människor, mumlade Jakub Isotzki
med klapprande tänder. Dörrarna — bägge dörrarna
stod öppna! — jag svär det!

De stego in genom dörren. Gerdt Lyman tog två steg
in, Jakub Isotzki ett halvt. Men de sågo varken
Golkondas rikedomar eller guld i påsar. Vad de sågo var en
rund kropp, som skymde all annan utsikt, en kolossal
kula, målad i olika färger, med en järnställning
svävande i sned vinkel omkring sin axel — ett klot, vars
make de aldrig sett och vars användning de inte begrepo
eller fingo tid att begripa.

Ty plötsligt kom någonting farande utför väggen i
rummet, nej, inte utför väggen, utför en lodrät järnstege
som var fäst i väggen — en luden gorillaliknande jätte
med rasande ögon. Gerdt Lyman vände sig om, men
blott för att se den tunga dörren smällas i lås utifrån.
Den hade inte någon nyckel på insidan. Han letade som
en vansinnig, men det fanns ingen nyckel, bara ett
nyckelhål. Han hörde otydligt ljudet av klackar som i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dudare/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free