Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblade utan att nå till enighet. Ty omedelbart efter
direktörens utbrott sade den blonde gästen:
— Men det finns väl soldater i fristaten! Det måste
då finnas soldater! Ni har väl åtminstone lov att
försvara er, om någon angriper er.
Direktören svarade:
— Nej, vi ha inte lov att försvara oss! Det är de, som
nu ämna angripa oss, som skall försvara oss! Det är
freden!
— Det är freden! ropade den blonde mannen. Hahaha!
Det är freden! Men kan man inte beväpna borgarna?
— Inte utan vapen. Och vi ha inga vapen. De äro
utlämnade.
— Hahaha! De äro utlämnade! Det är freden!
Vad var detta för ett militaristiskt samtal?
Förberedde direktören och hans gäster en kupp med vapen
i hand? Man blev inte enig om det. Ty kort efteråt ropade
direktören omigen:
— Nej, jag tappar inte modet så lätt! Men hellre än
att arbeta under sådana förhållanden som vi få, om du
talar sant — hellre sätter jag mig i mitt sista skepp och
seglar min väg. Och herr Isotzki säger ju, att du talar
sant. Jag törs inte längre tro, att du är galen!
— Hahaha, det är inte illa, när jag har svart på vitt
att jag är bindgalen!
Dessa ord väckte en våldsam debatt i tjänstefolkets
avdelning. Vad betydde de? Var det ett skämt?
Flertalet lutade åt den uppfattningen, att det var ett skämt.
Som om direktör Brandstedter hyste dårar under sitt
tak! Men en sak var nog för att vända strömmen. En
pojke, som användes i köket, drog fram ett gult plakat,
utfärdat av polisen i Danzig. På plakatet efterlystes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
