- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
47

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

47

—, »att jag är betydligt styfvare i taktik än han...
Nå, Volodja, herr generalstabsofficer in spe, svara nu
på frågan!»

»Se så, Schurotschka, sluta då en gång!»
brummade misslynt Nikolajeff. Men plötsligt vände han
sig åter om på stolen mot sin hustru, och man kunde
i hans vidt uppspärrade, vackra men något dumma
ögon läsa en löjeväckande hjälplöshet, ja till och med
en viss bäfvan.

»Yänta, min flicka lilla, hur förhöll det sig
egentligen med den där ’goda slagordningen’? Jag minns
ej riktigt...jo, vänta... en god slagordning...?
En god slagordning måste vara så beskaffad, att man
ej lider för mycket af fiendens eld, att man lätt kan
kommendera, att... att... vänta ett ögonblick...»

»Det där blir dig nog i framtiden dyrbara
’vänt-pengar’», afbröt honom Schurotschka i allvarlig ton.
Därpå började hon med sänkt hufvud och under
vaggningar med kroppen, som en äkta bachfisch, att
rabbla upp följande läxa utan att stappla på ett ord:

3Af en god slagordning fordras: enkelhet,
rörlighet, smidighet och förmåga att lämpa sig efter
terrängen. Den bör vara lätt att öfverskåda och leda,
den bör i möjligaste mån vara undandragen fiendens
eld, lätt kunna öfvergå från en formation till en annan
samt hastigt kunna förvandlas från strids- till
marschordning. Punkt och slut!»

Hon slog upp ögonen, drog ett djupt andetag och
frågade, i det hon vände sitt leende, liffulla ansikte
mot Romaschoff:

»Har ni något att anmärka?»

»Anfäkta, ett sån’t minne!» utbrast med
afundsjuk förtjusning Nikolajeff, i det han åter dök ned i
sina böcker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free