Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
skulle få känna den på samma gång kraftiga och
smekande tryckningen af en älskad kvinnas hand. När
så denna efterlängtade minut ändtligen kom, befann
han sig i ett sådant lycksalighetstillstånd, att han
icke hörde, hur Schurotschka sade till honom:
»Grlöm nu icke bort oss! Ni vet, att ni alltid är
välkommen. För öfrigt är det vida hälsosammare för
er att här hos oss tillbringa edra aftnar än att sitta
och supa med den där ryslige Nasanskij. Dock, en
sak får ni icke glömma: vi göra inga ceremonier för
er skull!»
Hennes sista ord hörde han liksom i en dröm, och
först då han kom ut på gatan fattade han deras
innebörd.
»Ja, det är då visst och sant, med mig göra de
inte många ceremonier», hviskade han för sig själf
med den smärtfyllda bitterhet, åt hvilken unga och
egenkära personer af hans ålder så gärna hängifva sig.
V.
Romaschoff stod ännu kvar ute på trappan.
Natten var ljum men mycket mörk. Han började
försiktigt trefva sig fram med händerna på staketet, under
väntan på att hans ögon skulle vänja sig vid mörkret.
Plötsligt öppnades på vid gafvel köksdörren till
Nikolajeffs bostad och utsläppte i mörkret en bred
strimma af dimfylldt, gulaktigt ljus. Tunga steg
smackade i gatans djupa gyttja, och Romaschoff hörde
i nästa ögonblick Stepans, Nikolajeffs kalfaktors,
vredgade stämma:
»Här går han och stryker hvarendaste dag, och
fan ensam vet, hvad för ärenden han har här i huset!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
