Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
61
och vresig ton, medan han, rodnande af ansträngning,
tager af sina motspänstiga stöflar: ’Hör på,
Schurotschka, din käre Romotschka, den välsignade
tråk-månsen, tar snart lifvet af mig med sina olidliga
besök. Och jag kan sannerligen ej begripa, hur du själf
kan stå ut med honom!’ Och på denna öppenhjärtiga
harang svarar Schurotschka, utan att vända sig om
och fortfarande med hårnålarna i mungipan: ’Jag ber
så mycket, min herre... han är alls inte min
Romotschka utan er T»
Ännu förgingo fem minuter, innan Romaschoff,
plågad af dessa bittra och pinsamma tankar, beslöt
att fortsätta sin väg. Utmed hela det långa staketet,
som tillhörde Nikolajeffs hus, gick han med smygande
steg, sakta och försiktigt dragande fötterna ur gyttjan,
liksom om han fruktat, att man skulle upptäcka och
fasttaga honom som en vanlig lösdrifvare. Att gå
direkt hem var honom motbjudande, ja han vågade ej
ens tänka på sitt låga, smala, dystra rum med dess
enda fönster och afskyvärda möbler. »Minsann skall
jag ej — bara för att förarga henne — gå och hälsa på
hos Nasanskij!» kom det plötsligen öfver honom, och
han erfor vid denna tanke en ljuf hämndens
tillfredsställelse.
»Hon förebrådde mig min vänskap för Nasanskij.
Nå, så skall jag minsann just därför nu göra honom
ett besök!»
Han lyfte blicken mot höjden och sade med värma
till sig själf, i det han med kraft tryckte handen mot
hjärtat:
»Jag svär... jag svär, att jag i dag har besökt
dem för sista gången! Jag skall ej längre lida denna
smälek!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
