- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
91

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

91

eller med andra ord: vi äro honom fullkomligt
främmande.»

Dörren öppnades, och Hajnån praktiserade sig in i
rummet. Han började genast sin vanliga dans, lyfte
benen högt i vädret, vaggade med axlarna och skrek:

»Eders välborenhet, jag fick inga cigarretter. Man
sade, att löjtnant Skrjabin befallt att ej vidare ge
er några på kredit.»

»Må den lede anamma honom!... Hur skall jag
kunna lefva utan tobak?... Nå, sak samma... du
kan gå, Hajnån!»

»Hvad var det jag tänkte på?» frågade
Romaschoff sig själf, då han åter blifvit allena. Han hade
förlorat tråden, och ovan att tänka som han var,
kunde han ej genast återfinna densamma. »Hvad
tänkte jag på nyss?... Det var ju något både
viktigt och intressant... Nå, låt oss vända om och gå
i ordning med frågorna! Alltså: jag sitter i arrest...
ute på gatan ser jag folk i frihet... min mamma
tjud-rade mig med en tråd... mig, mig... ja, så var
det... soldaten har kanske ett jag, och måhända till och
med öfverste Schulgovitsch... Se så, nu minns jag,
alltså vidare i texten!... Jag sitter här i mitt rum. Jag
är arresterad, men min dörr är öppen. Jag vill gå ut,
men jag vågar icke. Hvarför vågar jag icke? Har jag
begått någon förbrytelse... tjufnad... mord? Nej! Jag
har bara, under det jag talade med en annan människa,
underlåtit att hålla klackarna tillsammans. Men detta är
kanske min skyldighet? Dock, hvarför?... Ar det
någonting viktigt? Ar det månne hufvudsaken här i
lifvet? Ja, hvem vet? Om tjugu eller trettio år —
en sekund i evigheten — skall mitt lif, mitt jag,
slockna som en lampa, hvars veke man skrufvar ned.
Lifvet.. lampan skola de tända på nytt, om och om igen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free