Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108
blickar, som i snabb följd återspeglade förvåning,
skräck, hjälplöshet och medlidande. Den förintande
våg, som nyss med en naturkrafts våldsamhet brusat
fram genom Romaschoffs själ, lade sig, sjönk och
försvann i fjärran. Han vaknade, och allting tedde
sig nu för honom intresselöst och alldagligt.
Schulgovitsch satte med nervös brådska fratn åt honom en
stol och sade med oväntad, ännu något sträf
vänlighet:
»Anfäkta, hvad ni är för en ilsken och mordisk
gynnare! Sätt er, för fan, och må så den onde anamma
er! Men så’na ä’ ni för resten allihop. Ni betrakta
mig, som om jag vore odjuret i Uppenbarelseboken! ’Han
ryter, svär och gormar, det gamla, leda gråskägget,
utan rim och utan reson!’... Ja, jag vet nog, så låter
ibland er den oföränderliga visan om. mig. Men jag»
— den grofva, sträfva rösten fick på en gång uti sig
ett varmt, vemodigt tonfall — »är, vid Gud, er bäste
vän, jag älskar er alla som mina barn! Och hvad
tro ni ej, att jag får utstå för er skull? Ack, mina
herrar, ni känna mig föga. Det är sant, visst gormar
jag ibland, men för tusan, en gammal gubbe har väl
rättighet att bli arg ibland!... Se så, unge man! Nu
glömma vi det här... hit med näfven! Och sen...
framåt marsch till middagsbordet!»
Romaschoff bugade sig tigande och tryckte den
grofva, kalla, håriga handen. Minnet af den utståndna
skymfen bleknade visserligen, men han blef därför icke
lättare om hjärtat. Han erinrade sig morgonens
storvulna, stolta fantasier, och nu kände han sig som en
liten blek, ömklig skolpojke, som en illa tåld, skygg
och öfvergifven parfvel, och på allt detta tänkte han
nu under grämelse och blygsel. Också kunde han ej,
under det han beledsagade Schulgovitsch till matsalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
