- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
169

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

vaknad lifslust kom bröstet att vidgas, och Romaschoff
erfor en känsla, som om han stod i begrepp att flyga.
Efter att med en blick hafva förvissat sig om att han
var ensam på gatan tog han upp ur fickan Schurotschkas
bref, genomläste det ännu en gång och tryckte sedan
hennes underskrift passioneradt till sina läppar.

»O, du bedårande, ljufva himmel! O, ni mina
tjusande, sköna träd!» hviskade han med fuktiga ögon.

»Öfverste Brehm» bodde långt inne i en stor gård,
omhägnad med ett grönt, gallerliknande staket. Öfver
porten stod att läsa: »Ring på klockan! — Arga
hundar.»

Romaschoff drog i klocksträngen. I portluckan
visade sig kalfaktorns yrvakna, glåmiga ansikte.

»Är öfversten hemma ?»

»Ja. Var så god och stig in, ers välborenhet!»

»Nej, gå först in och anmäl mig!»

»Behöfs inte, stig bara på!» Kalfaktorn kliade
sig ogeneradt på låret, »öfversten tycker, som ni vet,
inte om krus och formaliteter.»

Romaschoff klef på och följde ett slags gångbana af
tegelstenar, hvilken tvärsöfver gården ledde in i huset.
Ett par ofantliga, råttfärgade, unga doggar sprungo
fram bakom ett hörn, och den ena af dem hälsade
honom med ett groft men alls icke ovänligt skall.
Romaschoff knäppte mot honom med fingrarna, hvilket af
doggen fröjdefullt besvarades med klumpiga, lustiga
hopp och ännu kraftigare skällande. Den andra
doggen följde Romaschoff tätt i hälarna och nosade
nyfiket mellan vecken på hans kappa. Längst bort på
gårdsplanen, där det späda, ljusgröna gräset redan
stuckit upp, stod en liten åsna och filosoferade, belåtet
plirande mot solen och lättjefullt klippande med de långa
öronen. Här och där promenerade brokigt färgade ankor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free