- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
193

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

själf — vid Schurotschkas arm, men hvarken hon eller
han sökte hvarandras blickar. Romaschoff befann sig
helt i drömmarnas land, dit ljndet af
Bjek-Agama-loffs och Osadtschijs röster visserligen nådde men
svagt, liksom kommo de ur en aflägsen fantastisk dimma.
Själfva orden kunde han uppfatta, men de föreföllo
honom tomma och utan någon förnuftig mening.

»Osadtschij är en grym man, och mig älskar han
icke», tänkte Romaschoff. »Osadtschijs hustru»,
grubblade han vidare, »är en beklagansvärd varelse, liten,
mager, hvarje år i välsignadt tillstånd____ Åldrig
tager han henne med sig bort... Förra året hängde sig
en ung soldat på Osadtschijs kompani... Osadtschij ?
Hvem är då denne Osadtschij ? Se så... nu skriker
och väsnas äfven Bjek... Hvad är han för en
människa? Känner jag honom? Ja, naturligtvis känner
jag honom, och ändå är han mig ständigt så främmande,
så underlig och obegriplig. Men hvem är du, som
sitter här bredvid mig? Från dig utstrålar en sådan
glädje och lycka, och jag själf är rusig af denna lycka.
Där midt emot mig sitter Nikolajeff. Han ser
missbelåten ut... och tyst sitter han hela tiden. Han tittar
hit, liksom af en händelse... och hans blickar halka
öfver mig med kallt förakt... han är nog mycket
förbittrad. Nå, gärna för mig... må han vredgas I O,
min ljufva lycka!»

J)et började .mörkna. Trädens lilafärgade
skuggor smögo sig långsamt öfver fältet. Plötsligt utropade
den yngsta fröken Michin:

»Mina herrar, hvar äro violerna? Just här, på
denn& plats, lära de ju växa i öfverflöd. Kom, låt
oss söka och plocka dem!»

»Det är för sent», invände någon. »Nu kan man
ej längre se i gräset.»

Kuprin, Duellen. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free