Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
der och läppar, och han kände under sin hand hennes
hjärtas häftiga slag.
»Låt oss sitta här», hviskade Schurotschka.
Hon sjönk ned i gräset och började med båda
händerna ordna sitt hår i nacken. Romaschoff lade
sig vid hennes fötter, men då marken just här
sluttade nedåt, såg han endast de mjuka och fina
konturerna af hennes hals och haka.
Plötsligt frågade hon med låg, darrande röst:
»Romotschka... är ni lycklig ?»
»Ja ... lycklig ...!» svarade han. Därpå, efter att
under en sekund hafva låtit dagens alla händelser
passera revy inför sitt minne, upprepade han
passione-radt:
»O, ja... så lycklig! Men säg mig, hvarför är
ni i dag____ sådan?»
»Sådan ? Hvad menar ni ?»
Hon böjde sig djupare ned mot honom, såg in i
hans ögon, och hela hennes ljufva ansikte blef på en
gång synligt för Romaschoff.
»Underbara, gudomliga Schurotschka! Aldrig har
ni varit så skön som nu! Det är något hos er, som
sjunger och skimrar... någonting nytt, gåtfullt, som
jag ej kan fatta... Men, Alexandra Pet.ro vna... o,
vredgas nu ej öfver min fråga... fruktar ni ej, att
någon kan komma... ?»
Hon log tyst, och detta låga, mjuka, smekande
skratt återklingade i Romaschoffs bröst som en
darr-ning af namnlös sällhet.
»Min käraste Romotschka! Du, min gode,
vek-hjärtade, enfaldige, klenmodige Romotschka! Har jag
icke redan sagt er, att denna dag är vår ? Tänk endast
på detta!... Romotschka! Vet ni, hvarför jag i dag är så
bekymmerslös och modig? Nej, ni vet icke. Jo, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
