- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
202

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

djup, hemlighetsfull tystnad. Det stora, flammande
bålet var icke synligt från denna plats i skogen, men
de närmaste ekarnas kronor återkastade då och då det
flämtande, röda skenet, som med sina snabba växlingar
från mörker till ljus erinrade om aflägsna, skarpa
kornblixtar. Schurotschka smekte tyst och sakta
Romaschoff s hår och ansikte. När han lyckades fånga hennes
fingrar mellan sina läppar, tryckte hon själf flata
handen mot hans mun.

»Jag älskar icke min man», sade hon långsamt och
i frånvarande ton. »Han är rå, indelikat, ja utan hvarje
spår af finkänslighet. Ack... jag blygs, när jag talar
härom ... vi kvinnor glömma aldrig, då man första
gången våldför sig på oss... Vidare är han ju så
vanvettigt svartsjuk. Ännu i denna dag plågar han
mig med den där olycksalige Nasanskij. Han af pressar
mig bekännelser, och han lägger de obetydligaste
händelser från denna tid till grund för de mest vanvettiga
slutsatser. Ja . . fy! Han har . . . utan att blygas
... vågat framställa till mig de afsky värdaste frågor.
Min Gud . . . ! Allt det där var ju blott en oskyldig,
barnslig roman, men blotta namnet Nasanskij bringar
honom i raseri.»

Under det hon talade, märktes då och då en
nervös darrning i hennes röst, och den alltjämt smekande
handen liksom genomilades af en rysning.

»Fryser du ?» frågade Romaschoff.

»Nej, min vän... visst icke», svarade hon mildt,
»Natten är ju så bedårande skön!» Plötsligt, med ett
utbrott af oåterhållen passion, utropade hon:

»O, min älskade! Huru ljuft att vara här hos
dig!»

Romaschoff fångade hennes hand, smekte sakta de
fina fingrarna och frågade i skygg, osäker ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free