Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
»Säg- mig... jag besvär dig!... Du har ju nyss
själf sagt, att du icke älskar din man .... Hvarför
lefva ni då tillsammans ?»
Hon reste sig med en snabb rörelse, satte sig upp
och begynte att nervöst föra sina händer öfver panna
och kinder, liksom om hon vaknat upp ur en dröm.
»Det är sent . . . låt oss gå! Kanske man redan
börjat söka oss», svarade hon med lugn, helt och hållet
förändrad stämma.
De stego upp ur gräset och stodo båda länge tysta,
lyssnande på hvarandras andetag, öga mot öga men
med blickarna sänkta.
»Farväl!» ropade hon plötsligt med klangfull
stämma. »Farväl, min lycka .. . min korta lycka !»
Hon lindade sina armar om hans hals och pressade
sina brännheta, fuktiga läppar mot hans mun. Med
sammanbitna tänder och med en suck af våldsam
passion tryckte hon hela sin kropp tätt intill hans. Det
svindlade för Romaschoffs ögon, ekarnas svarta
stammar syntes svikta och sakta böja sig mot marken, där
föremålen flöto ihop och försvunno för hans blickar.
Tidens ur stannade — — —
Med en kraftig rörelse befriade hon sig ur hans
armar och sade med fast stämma:
»Farväl! . . . Nog . . . låt oss gå!»
Utan ett ljud sjönk Romaschoff ned på gräset vid
hennes fötter, omfattade hennes knän och pressade sina
läppar mot hennes klänning i långa, heta kyssar.
»Sascha . . . Saschenka!» hviskade han, ej längre
sig själf mäktig. »Hvarför, hvarför . . . ger du dig icke
helt åt mig? . . . Förbarma dig!»
»Stig upp, Georgij Alexandrovitsch! Kom ... de
kunna öfverraska oss! Låt oss återvända till de andra!»
De fortsatte vägen i den riktning, i hvilken man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
