Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
förolämpade hvarandra och sökte gräl utan någon rimlig
orsak. Soldaterna med sina infallna kinder och glåmiga
blickar liknade idioter. Under de få stunder af hvila,
som förunnades dem, hördes från tälten aldrig ett skratt,
aldrig ett skämtsamt ord. Om kvällarna, efter uppropet,
kommenderades manskapet att ställa upp sig till lek
och. sång. Och med ett fullkomligt apatiskt uttryck
i röst och uppsyn skränade man den gamla soldatvisan:
Hos den ryske landsoldaten
aldrig någon fruktan bor,
den kreverande granaten
kallar han »god vän» och »bror».
Därå spelade musikanterna upp, och fältväbeln
kommenderade med rytande stämma:
»Gregoraseh, Skvorzoff! Fram och dansa, edra
hundar!»
De båda rekryterna åtlydde genast befallningen
utan ett knyst. Men i både deras sång och dans låg
något dödt, mekaniskt och resigneradt, hvaråt man
endast ville gråta.
Blott inom 5:e kompaniet fann man friskt mod
och muntra sinnen. Här börjades exercisen hvarje dag
en timme senare än hos de öfriga, och en timme tidigare
ryckte man in. Man skulle kunnat tro, att hvarenda en
varit utvaldt folk — muntra miner, mätta magar, flinka
ben, hvart man kom. Frimodigt och öppet blickade
5:e kompaniets gossar sitt befäl i ögat, och själfva
»rubaschkan» * bars med en viss snobbig elegans.
Kompanichefen, Steljkovskij, ett stort original, var gammal
ungkarl, jämförelsevis förmögen — han uppbar från
* En kort soldatskjorta af groft, hvitt lärft, som under den
varma årstiden ersätter vapenrocken.
Öfvers.
Ku pr in, Duellen. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
