Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
kappa skydda er mot snö och köld, och ni ha om honom
intet annat att säga än: ’Hvem kan veta det ?’»
Generalen drog i sin nervösa upphetsning häftigt
åt sig tyglarna och ropade öfver Osadtschijs hufvud med
vred stämma till regementschefen:
»Herr öfverste! Befria mig ögonblickligen från
åsynen af detta kompani. Jag har sett nog! Idel dockor,
marionetter, liflösa hjärnor!»
Från detta ögonblick var regementets öde besegladt.
De skräckslagna soldaternas fullständiga utmattning,
underofficerarnes vanvettiga grymhet, officerskårens
oduglighet, liknöjdhet och lättja — allt detta kom under
den fortsatta mönstringen i öppen dag.’ I 2:a kompaniet
kunde soldaterna ej ens sitt »Fader vår», i det 3:e
sprungo officerarne som yra höns, då kompaniet skulle
öfvas i »spridd ordning», vid det 4:e voro samtliga
handgrepp under all kritik o. s. v. Det värsta af allt
var dock, att samtliga kompanier, utom det 5:e, ej visste,
hur man skulle förhålla sig vid ett plötsligt
kavallerianfall. Detta var nämligen just kårchefens käpphäst;
han hade med egen hand utgifvit en vidlyftig
instruktion härom och däri omständligt påpekat den omätliga
vikten af truppens rörlighet och snabbhet och af
befälhafvaren beslutsamhet och rådighet.
Efter hvarje kompanis uppvisning befallde
generalen officerare och underofficerare att aflägsna sig utom
hörhåll, hvarpå han tillsporde soldaterna angående deras
önskningar och klagomål. Men städse erhöll han det
oföränderliga, godmodiga svaret: »Nöjda med allt, ers
högvälborenhet!» När l:a kompaniet tillfrågades, hörde
Romaschoff, hur en fältväbel vid hans kompani yttrade
hväsande och skärande tänderna i vanvettig ilska:
»Låt mig bara veta, om någon törs klaga... jag
lofvar att för evärdeliga tider afhjälpa hans klagomål!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
