- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
221

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

För 5:e kompaniet — men också endast för detta -—
blef hela den stora mönstringen en fullständig triumf.
De unga, käcka lefnadsfriska soldaterna utförde
samtliga sina prestationer med lif och energi och med en
sådan lätthet, rörlighet och frånvaro från allt pedanteri,
att hela uppvisningen tycktes förefalla både befäl och
trupp ej såsom en svår, ängslande examen utan som
en munter och nöjsam lek. Generalen myste belåtet och
kunde snart nog ej tillbakahålla ett: »Bra gjordt, mina
gossar!» — de första bifallande ord ur hans mun under
hela mönstringen.

När så den ominösa, fingerade kavalleriattacken
skulle afspelas, tog Steljkovskij bokstafligen taladt
den gamle generalen med storm. Kårchefen själf satte
denna öfning i scen, i det han plötsligt tillropade
kompanichefen: »Kavalleri från höger, 800 steg!»
Steljkovskij formerade, utan en sekunds tvekan, med största
lugn och precision, sitt kompani mot den fingerade
fienden, som antogs närma sig i sträckt galopp. Med tätt
slutna led — det främsta i knästående ställning —
aflossade truppen två eller tre kraftiga salfvor, hvarpå
man omedelbart hörde det ödesdigra kommandoordet:
»Snabbeld!»

»Tack, mina barn!» jublade den gamle generalen.
»Så skall spelet gå... tack, tack!»

Efter det muntliga förhöret uppställdes kompaniet
på öppna led. Men kårchefen dröjde med den slutliga
aftackningen. Det var, som om det föll honom svårt
att säga farväl till detta kompani. Ytterst långsamt
passerande utefter fronten fixerade han med tydligt
och djupt intresse hvarje soldat, och ett fint, belåtet
småleende lyste genom binokeln ur de kloka ögonen
under de tunga, utstående ögonbrynen. Plötsligt stanna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free