- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
237

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

en hälsning, och det föreföll åtminstone Romaschoff,
som om detta var alldeles i sin ordning på denna svåra,
märkliga dag.

»Jag har med afsikt inväntat er här, Jurij
Alex-jävitsch», började Nikolajeff, i det han öfver
Romaschoff s axel tittade långt i fjärran, åt lägret till.

»Jag står till er tjänst, Vladimir Jefimitsch»,
svarade Romaschoff i ansträngdt otvungen ton och med
en liten darrning i rösten. Han böjde sig ned mot
marken och bröt af ett brunt, torrt grässtrå från förra året.
Under det han förströdt tuggade på grässtrået, stirrade
han envist på de blanka knapparna i Nikolajeffs kappa,
och han såg i dem sin egen vanställda figur — ett litet
smalt hufvud upptill, ett par förkrympta ben och fötter
nedtill och där emellan en onaturligt bred och stor måge.

»Jag skall ej uppehålla er länge... blott några
ord», sade Nikolajeff. Han talade med en påfallande
särskild mjukhet i rösten och med den tillkämpade
be-lefvenheten hos en hetlefrad och vred person, som
beslutat att icke förgå sig. Men under det att båda sökte
undvika hvarandras blickar, blef situationen för hvarje
sekund alltmer outhärdlig, så att Romaschoff i frågande
ton föreslog:

»Bäst kanske, att vi tillsammans fortsätta vägen ?»

Deri slingrande, af fotgängare -upptrampade
gångstigen genomskar ett stort hvitbetsfält. I fjärran kunde
man skönja staden med sina hvita hus och röda
tegeltak. De bägge officerarne gingo i bredd, dock med
tyd] ig sträfvan att komma så långt från hvarandra
som möjligt, och under deras fötter krossades och
knastrade hvitbetornas tätvuxna, tjocka och saftiga blad.
Båda iakttogo under en lång stund envis tystnad.
Slutligen och efter ett djupt andetag lyckades Nikolajeff
under synbar ansträngning få fram:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free