Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
en obeskriflig fasa, och för hvarje slag raglade
Chljäbni-koff än åt höger, än åt vänster.
Nästan springande skyndade Bomaschoff bort från
platsen. Att i sin nuvarande sinnesförfattning skydda
Chljäbnikoff från vidare misshandel öfversteg hans
krafter. Det föreföll Romaschoff, som om denne olycklige
soldats öde i dag blifvit sammanflätadt med hans eget.
De voro båda, tyckte han, krymplingar, som hos
människorna väckte samma känslor af ömkan och afsky.
Denna likhet i deras belägenhet uppväckte visserligen
inom Romaschoff en olidlig känsla af blygsel och afsky
för sig själf men ock ett medvetande om att i detta låg
någonting säll spordt djupt och sant mänskligt.
XV.
Från lägret till staden ledde endast en väg — öfver
järnvägsspåret, som på detta ställe genomlöpte en djup
och brant ravin. Romaschoff sprang raskt ned för den
smala, hårdt tilltrampade, nästan tvärbranta
gångstigen och började därpå en mödosam klättring uppför
den andra sluttningen. Ej ännu kommen halfvägs upp
till ravinens krön observerade han där en figur i
vapenrock och med kappan öfver axlarna. Efter några
ögonblicks närmare skärskådande igenkände Romaschoff
sin kamrat Nikolajeff.
»Nu kommer det* otrefligaste af alltsammans»,
tänkte Romaschoff, och han kunde icke undertrycka
en viss, oangenäm känsla af ängslan. Men han
fortsatte icke desto mindre resigneradt sin väg och var snart
uppe på platån.
De båda officerarne hade icke sett hvarandra på
fem dagar, men ingen af dem gjorde ens en antydan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
