Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
en utvakad natt röda och svullna. Hatten satt på tre
kvart, och de långa, hopklibbade mustascherna hängde
ned som betarna på en hvalross.
»R .. romuald.. ! Syriens heliga anakoret... kom,
får jag kyssa dig!» vrålade han, så att det ekade i hela
huset.
»Hur länge tänker du sitta här och sura? Kom,
låt oss gå! Där borta är vin och spel och glada sällar.
Kom!»
Vjätkin gaf Romaschoff en smällande kyss "och
penslade honom sedan i ansiktet med sina vindrypande
mustascher.
»Se så, nog nu, Pavel Pavlitsch! Hvad är det
här för fasoner?» Romaschoff sökte värja sig för
upprepade karesser af Vjätkin, dock tydligen med föga
hopp om framgång.
»Hit med näfven, min allernådigaste mamsell!
Osadtschij regerar där borta, så inte en enda ruta är
hel. Romaschevitsch, jag älskar dig! Kom hit, så jag
kan ge dig en kyss på äkta ryskt maner! Midt på
munnen ... hör du!»
Vjätkin med sitt uppsvällda ansikte, sin glasartade
blick och stinkande andedräkt var obeskrifligt
motbjudande för Romaschoff, men denne kunde som
vanligt icke skydda sig mot (lylika smekningar, hvilka
han nu besvarade med ett matt och undergifvet
småleende.
»Vänta, skall du få höra, hvarför jag kommit
hit!» skrek Vjätkin, hickande och vinglande hit
och dit i rummet. »Någonting viktigt, må du tro.
Bobetinskij blef ’renrakad’ af mig, ända till sista
kopeken. Sen ville han, förstås, skrifva ’lappar’. Men jag sa:
’Nej pass, far lille, det går inte. Men kanske du
ännu har något att sätta ut.’ Så drog han fram sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
