Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
tur vid fönsterposten och helspände hanen på revolvern.
Men onykter som han var, svängde han härunder
vapnets mynning än hit, än dit, och Romaschoff väntade
i hvarje sekund, att ett vådaskott skulle falla.
Afståndet var omkring fem steg. Vjätkin siktade
länge, hvarunder mynningen beskref betänkliga
kurvor i luften. Ändtligen smällde skottet, ;och i
Pusch-kins högra kindben visade sig ett stort, svart,
oregelbundet hål. Romaschoff var under några ögonblick
lomhörd af skottet.
»Sixt du på fan!» — skrek Vjätkin jublande.
»Här har du revolvern, och glöm ej min vänskap!
Men tag nu med fart på dig vapenrocken, och sedan
i väg med oss till mässen! Lefve den ärorika, ryska
arméen!»
»Pavel Pavlitsch, i dag kan jag verkligen icke!»
undskyllde sig svagt Romaschoff. Han förstod ej att
värja sig. I striden mot den andres energiska
påtryckning fann han hvarken det rätta, afgörande ordet
eller den nödiga respektgifvande tonen i sin röst.
Och i tankarna förebrående sig sin föraktliga,
viljelösa slapphet följde han trött Vjätkin, som med sina
osäkra ben tappert stöflade på bland köksträdgårdens
gurkor och rofvor.
Officer ames samkväm blef denna afton mer än
vanligt stormigt och bullrande och antog slutligen en
rent af vanvettig prägel. Först pokulerade man i
mässen, sedan åkte man till järnvägsstationen för att dricka
vin, hvarpå orgien åter vidtog i officerskasinot.
Romaschoff höll sig i början undan, var förargad på sig
själf för sin eftergifvenhet och erfor den känsla af
vämjelse, som bemäktigar sig hvarje nykter människa i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
