Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
till och med varit gäster på regementets soaréer. Den
ene af dem var tjänsteman i ränteriet, den andre
egendomsägare och bror till polisdomaren i staden. De hörde
båda till den s. k. »gräddan» inom societeten.
Ränteritjänstemannen blef hvit i synen men tvang
sig till ett småleende och svarade i förbindlig ton:
»Förlåt... mina herrar! Kunna vi ej slå oss
tillsammans ? Vi äro ju gamla bekanta. Mitt namn är
Dub-jezkij. Vi skola på intet vis vara herrarne i vägen.»
»Jo, i kurtisen möjligen, men inte när grälet
börjar», inpassade polismästarens bror och försökte anslå
en munter ton.
»Ut härifrån!» skrek Bjek-Agamaloff. »Marsch på
dörren!»
»Mina herrar, släpp för all del ut ’stararna’!» hånade
Artschakovskij.
En gräslig villervalla uppstod i salen. Bord och
stolar kastades öfver ända, man skrek, skrattade och
stampade af alla krafter. Lamplågorna stego som
eld-tungor i höjden. Den kalla nattluften inträngde genom
de öppna fönstren men utan någon kylande eller
lugnande verkan på alla dessa halfförryckta stridstuppar.
De båda civilisterna voro redan utkastade på
gårdsplanen, där man hörde dem ilsket skräna och hota med
gråten i halsen:
»Opritschniker,* röfvare! Det här skall blifva er
en dyr affär! Vi skola klaga hos regementschefen, hos
guvernören!»
»U-lju-lju-lju-lju-lju-lju-lju!» härmade och hånade
Vjätkin, i det han sträckte sig ut genom fönstret.
»Drag åt fanders!»
* Så kallades lyan den förskräckliges lifvakt och bödlar.
Öfvers.
Kuprin, Duellen. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
