- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
283

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

afsomnade». Det kallades äfven nästan officiellt för
»likboden», hvilket namn genom en hemsk ödets ironi
fått sitt fulla berättigande däraf, att ej mindre än två
officerare och en soldat tagit lifvet af sig där inne under
de få år regementet varit garnisoneradt i staden. Det
förflöt för öfrigt icke ett år vid detta regemente, då ej
ett själfmord ägde rum inom officerskåren.

När Romaschoff kom in i »likboden», fann han
där två män, sittande i en säng nära fönstret.
Rummet var mörkt, och det dröjde en god stund, innan
Romaschoff i den ene af »gästerna» igenkände f. d.
stabskapten Klodt, alkoholist och tjuf och på denna
grund afsatt från sin kompanichefsbefattning; den andre
var en viss fänrik Solotuchin, en lång, mager, barskallig,
utlefvad rucklare och spelare, fruktad och föraktad
hvart han kom för sin elaka, lögnaktiga tunga och
sitt af råa cynismer och oanständigheter späckade språk,
en sannskyldig typ af de ökända »eviga fänrikarna».
Mellan dessa båda värda stallbröder såg man på bordet
de dunkla konturerna af en brännvinsbutelj, en tom
tallrik och två fulla glas. De två dryckeskämparne
tystnade vid Romaschoffs inträde i rummet och sökte liksom
dölja sig i mörkret, men när han böjde sig ned öfver
dem, tittade de på honom under lugg med ett illparigt
småleende.

»Hvad i Herrans namn han I för er här?»
frågade förskräckt Romaschoff.

»Ts-s-s!» Solotuchin gjorde med pekfingret en
hemlighetsfull och varnande åtbörd. »Vänta här, men stör
oss icke!»

»Håll mun!» befallde Klodt i hviskande ton.

I samma stund hördes någonstädes i fjärran bullret
af en skramlande telega. Då höjde de båda främlingarne
sina glas, klingade med hvarandra och drucko i bottnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free