Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
»Men så svara då... hvad är å bane, och hvarför
ären 1 här?» frågade Romaschoff ånyo och med
samma ängslan i tonen.
»Min lilla gröngöling!» svarade Klodt med en
betydelsefull hviskning. »Det här är bara vår
sedvanliga lilla morgonrisp, om du ändtligen vill veta’t.
— Men nu hör jag telegan, fänrik», fortsatte Klodt, i det
han vände sig till Solotuchin. »Tid alltså, att vi supa
ur och bege oss af. Hvad säger du om månskenet ?
Passar det ?»
»Mitt glas är redan tomt», svarade Solotuchin och
kastade en blick ut genom fönstret på månens smala
och udd vassa skära, som lågt på himmeln, olustigt och
sömnigt, hängde ned öfver den slumrande lilla staden.
»Men låtom oss ännu vänta en smula. Tyst!... Jag
tyckte mig höra en hund skälla... ?» •
Och åter lutade de sig mot hvarandra för att
återknyta sitt lågmälda och hemlighetsfulla samtal, hvars
sluddriga ton och ögonskenliga brist på sammanhang
nogsamt vittnade om att brännvinet börjat göra
verkan. Från den närliggande matsalen hörde man då
och då de dystra, döfva ljuden af Vjätkins och
Osadtschijs improviserade dödsmässa, som i den tysta
natten klingade hotande och hemsk.
Romaschoff grep sig med båda händerna om
hufvudet.
»Jag besvär er, mina herrar.. . sluta med det där.
Jag står ej längre ut...!»
»Drag åt fanders!» röt Solotuchin. »Nej håll, bror
lille . . . hvarthän ? Först skall du, vid satan, ta
ett glas med två hedersknyfflar. Hugg fast honom,
stabskapten! Jag stänger dörren.»
Med ett vildt skratt sprungo de båda skurkarne
upp för att fånga Romaschoff. Men nu var det slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
