- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
302

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

Romaschoff betraktade honom med tyst medlidande.
Nasanskijs hela utseende hade på ett fruktansvärdt sätt
förändrats, sedan de båda vännerna sist sågo
hvarandra. Ögonen voro insjunkna och omgifna af svarta
ringar, tinningarna hade en gul färgton, den sträfva,
skrynkliga huden öfver kindbenen hängde slappt ned och
doldes delvis af nedfallande, klibbigt fuktiga hårtestar.

»Ingenting särskildt, jag längtade helt enkelt bara
efter att få råka er. Jag skall i morgon duellera med
Nikolajeff, och det var mig motbjudande att gå hem.
Alltsammans är mig för resten så likgiltigt. Au revoir!
Ser ni, det var så, att jag hade rakt ingen att tala
med... ja, lifvet är understundom tungt nog...»

Nasanskij slöt ögonen, och hans anletsdrag gjorde
då ett ännu plågsammare intryck. Det var tydligt, att
han genom en rent af onaturlig viljeansträngning sökte
återkomma till sig själf, och när han nu slog upp
ögonen, såg man i hans blick ändtligen en gnista af varmt
förstående.

»Se så, lugna er, vi skola nog hitta på något.»
Nasanskij vände sig med möda på ena sidan och reste
sig på armbågen. »Men gif mig först ... ni vet . ..
ur skåpet där borta ... Nej, låt äpplet ligga ... där skall
ännu finnas några pepparmyntpastiljer... tack, min
vän! Vi skola, som sagdt, nog hitta på något. Tvi, så
vedervärdigt! Hjälp mig bara ut i friska luften...
här är ju outhärdligt. Ständigt och jämt samma
ohyggliga hallucinationer! Kom med... vi skola skaffa oss
en båt; sen kunna vi prata. Vill ni ?»

Med bister min och med ett uttryck af den djupaste
afsky i sitt ansikte tömde han glas på glas.
Romaschoff märkte, huru Nasanskijs askgråa hy så
småningom erhöll en högre färg och huru hans vackra, blå
ögon återfingo lif och glans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free