Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
gifvenhet och lefnadströtthet behöfde han en förtrogen,
förstående och deltagande vän, en människa med »hjärna
och hjärta».
Då kom han att tänka på Nasanskij–
XX.
Nasanskij var som alltid hemma. Han hade just
nyss vaknat ur sin tunga sömn efter ruset och låg på
rygg i blotta underkläderna med händerna under
hufvudet. I hans grumliga blick läste man lifsleda och
trötthet. Hans ansikte hade ännu ej hunnit förlora
sitt sömniga och liflösa uttryck, då Romaschoff, i det
han böjde sig fram öfver sin vän, yttrade, i osäker
och besvärad ton:
»God dag, Vassilij Nilitsch, jag kommer kanske
olägligt ?»
»God dag!» svarade Nasanskij med hes och svag
stämma. »Hvad nytt ? Sätt er!»
Han räckte Romaschoff sin heta, fuktiga hand,
men i hans blick läste man ej det glada igenkännandet
af en kär och städse välkommen vän, utan det var,
som om han fortfarande stirrade på en efter den
vintyngda sömnen ännu kvardröjande ledsam drömbild.
»Mår ni inte väl ?» frågade skyggt Romaschoff,
i det han slog sig ned på sängkanten. »I så fall går
jag genast. Jag vill icke störa er.»
Nasanskij lyfte hufvudet ett par tum från kudden,
och med pannan i djupa rynkor plirade han med
ansträngning på Romaschoff.
»Nej... vänta! Ack, så mitt hufvud värker! Hör
på, Georgij Alexjäjevitsch ..., jag ser på er, att
någonting särskildt har händt. Om blott jag kunde samla
mina tankar ! Hvad står på ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
